Dykning är olika beroende på vart man dyker men det är alltid lika roligt och härligt att komma i vattnet.
I Vättern är det oftast ganska kallt och inte så mycket djurliv men det finns trevliga vrak.
På västkusten är det oftast ganska mycket djurliv och växtlighet men även vackra klippväggar och stenraspartier som jag tycker mycket om.
Senaste dykningen blev i Norska vatten tillsammans med ett härligt gäng dykare och icke-dykare.
Dykningen i Norge är annorlunda mot i Sverige med annan eller större växtlighet och till viss del annat djurliv eller i vilket fall många fler av vissa arter.
Några av arterna vi såg var torsk, lyrtorsk, marulk och nakensnäckor, bland annat en av mina favoriter som heter Flabellina. Det är en liten söt ”rackare” som är svår att hitta och jag blir lika glad varje gång jag ser den.
Emellanåt när jag dyker försöker jag fånga fiskar med händerna men brukar aldrig lyckas. Döm om min förvåning när jag lyckades fånga en marulk…och än mer förvånad blev jag när han vände sig mot mig och blottade alla sina bissar…När jag släppte honom trodde jag han skulle simma sin väg men det gjorde den inte utan följde efter mig en bit när jag backade undan. Hua!
Det mesta av en dykdag är så kallat ytintervall med dykprat, fixa med prylarna så allt funkar, se att det finns luft i flaskan till nästa dyk och fixande av mat. Vi var indelade i fyra stugor som hade olika ansvarsområde varje dag. Det kunde vara att laga lunch eller middag, vara båtförare eller dykledare.
Vi hade tur med vädret och då är det bara mysigt att vara ute i båten, vi kunde duka långbord och äta tillsammans och det var vackra solnedgångar!
En av kvällarna var vi ute och letade efter ett vrak som vi skulle dyka på dagen efter. Det är alltid spännande att gå ner under ytan och inte veta om man ska hitta något. Första dykparet, där jag var med, hittade tyvärr inte vraket men dyktrion som gick ner efteråt hittade vraket så vi kunde knyta fast en boj vid det.
Vraket heter Pollux och är ganska stort och det var mycket liv på och runt vraket, bland annat en fisk som heter Lubb och mina favoriter, Flabellina.
En av få saker som pandemin medförde var distansmöte och det är få miljöer som är härligare än att sitta på klipporna med vågor som slår under tiden man har möte.
Nöjd, glad och ganska trött men med många härliga minnen påbörjades resan hem, en resa som var helt fantastisk med djupa dalar, höga berg och vattenfall däremellan.
