Återigen har frågan aktualiserats, brytning av uran i våra västgötaberg. Detta på grund av regeringen och SD välvilja till kärnkraft och att eventuellt att ta bort den lag som förbjuder uranbrytning i Sverige.
I mitten av 1960-talet startades brytningen av uran i Häggum men efter några år lade man ner brytningen på grund av olönsamhet.
Västgötabergen är ett av två områden i Sverige som har den högsta koncentrationen av uran, 0,03%, vilket inte är mycket om man jämför med t.ex. Kanada som har 15%. För att få 215 ton uran behöver det brytas 1,5 miljoner ton massa. Skulle brytningen komma igång igen behöver det brytas minst ett cementa-dagbrott per år eller en kvadratkilometer per år för att få lönsamhet. Det medför att våra platåberg snabbt skulle försvinna.
1975 kom en ny ansökan om uranbrytning och bygdens folk kraftsamlade sig i protest. I maj 1976 samlades 10 000 personer för att visa sitt motstånd mot uranbrytning och 31:e oktober 1977 använde Falköpings- och Skövde kommun sina kommunala veto mot mineralprojekt Ranstad. Det medförde att projektet lades ner.
Onsdagen den 30:e augusti samlades ett 100-tal engagerade personer i Häggums bygdegård för att återigen kraftsamla. Veronica och Morgan Nyman berättade historien om hur Ranstadverken byggdes upp och lades ner och restaureringsarbetet som gjorts därefter.
Ulf Eriksson (centerpartiet) och Leif Walterum (centerpartiet), tidigare kommunalråd för i Falköping och Skövde berättade hur de arbetade för att ansökningar som kom in efter att Ranstad lagts ner inte skulle få tillstånd.
Gunilla Druve Jansson, centerpartistiskt kommunalråd i Skara berättade hur man arbetar idag i Skaraborgs kommunalförbund och Adam Johansson, moderat kommunalråd i Falköping förstärkte det Gunilla sa. De skakade hand på att båda kommunerna ska använda det kommunala vetot om frågan blir aktuell.
En fråga som kom från publiken var: varför får de som vill ha kärnkraft aldrig frågan om vart man vill bryta uran? En intressant fråga då det moraliskt går isär om man vill ha kärnkraft men inte bryta i våra berg.
Jag hoppas att lagen om att inte bryta uran får vara kvar och att det kommunala vetot inte tas bort. Om det skulle ändras, då är det upp till kamp för våra berg som gäller!
