Den här veckan har varit intensiv- Här kommer ett axplock av det som hänt:
På måndag och tisdagsmorgonen var det morgonmöte angående översiktsplanen som vi ska ta fram. Den här gången var det bostäder och verksamheter som vi pratade om med näringslivet och fastighetsägare i kommunen. Det är viktigt att vi får ta del av tankar och idéer från olika håll och dessa möten är värdefulla för vårt fortsatta arbete.
I samband med översiktsplanen tar vi också fram en förtätningsstudie och ett bostadsförsörjningsprogram. Förtätningsstudien handlar om att se över vilka tomter vi har som kan bebyggas eller som kan byggas till på höjden för att få fler bostäder. Bostadsförsörjningsprogrammet beskriver hur bostadsbeståndet ser ut i dag och framtida behov av lägenheter/småhus. Precis som de flesta andra kommuner i Sverige har vi bostadsbrist och det behöver byggas ungefär 170 nya lägenheter/småhus per år de kommande åren.
Tisdagen var en intensiv dag och när det var dags för lunch hade jag haft fyra olika aktiviteter plus några samtal…och lunchen var arbetslunch och intogs på Centralskolan med våra gäster från Namibia.
Under veckan har vi besök av tre personer från Ondangwa i Namibia. De är här för att lära sig mer om hur vi jobbar med demokratifrågor, skolor, äldreomsorg och en del andra kommunala verksamheter. De tyckte det var oerhört intressant att se hur man jobbar på Vindängens skola och Floby äldreboende, det skiljer sig mycket från Ondangwa.
De har även varit på ett ekologiskt lantbruk med robotmjölkning och det imponerade mycket. Lyckan var nog total när de fick provköra en ny John Deere:-) Trots att de nästan frusit ihjäl kan de tänka sig att komma tillbaka till Falköping, det är gott betyg.
När jag blev kommunalråd bestämde jag mig för att försöka lära mig så mycket som möjligt om kommunens verksamheter.
2015 började jag året med att vara på studiedagar i varje förvaltning för att få en större inblick i vad som görs. 2016 var jag på rundtur i kommunen för att se vad vi har för anläggningar och hur park- och gata jobbar.
I år har jag börjat med att vara med på två boenden för ensamkommande barn, ett HVB-hem (hem för vård eller boende) och ett stödboende. Personalen berättar om hur ungdomarna kämpar med att lära sig nytt språk, ny kultur, att skapa sig ett liv i Sverige Samtidigt har de en ständig oro hängandes över sig, ska de få stanna eller ska de få avslag på sin asylansökan. De kan få vänta upp till 17 månader innan de får besked och det blir än tydligare för mig att vi har system som inte fungerar.
Att vänta upp till 17 månader innan man får ett besked om man får stanna eller inte är inte humant! Att under så lång tid leva i ovisshet, långt bort från familj, vänner och allt man känner till måste vara fruktansvärt! Jag tror inte att vi som inte upplevt detta någonsin kommer förstå den oro de måste känna.
Personalen som jobbade på dessa hem berättade om sitt arbete och det är härligt att få lyssna på så engagerad personal. En eloge till er alla!
Förra året hade jag besök av elever från IM-Språk på gymnasiet och igår var det dags igen. Elva elever kom till stadshuset där jag berättade om hur det politiska arbetet fungerar och hur vi jobbar i kommunen. De var mycket intresserade och det blev många olika frågor. Varför kan man inte få jobb fortare när man kommer till Sverige? Vi som kommer vill kunna jobba, betala skatt och vara en del av samhället. Hur kan man få sommarjobb? Hur kan man skapa ”enkla jobb” för de som inte klarar skolan? Viktiga och kloka frågor!
När jag presenterade mig kom en av killarna fram till mig med stort leende på läpparna och sa: Jag har precis fått mitt uppehållstillstånd så nu kallar de mig för Ibrahim Svensson. Helt underbart! Vad skönt att hans långa väntan är över, nu kan han koncentrera sig på utbildning och sin framtid.